Artikel från EFS Sydsveriges distriktstidning Livsluft:

Hur tron på en god Gud går ihop med allt ont i världen är en så vanlig frågeställning att den länge har haft sitt eget namn: “teodicéproblemet”. För många är den frågeställningen så problematisk att de menar att den utgör huvudskälet för att inte tro. Därmed är den viktig, men också så ofta diskuterad att det kanske är att slå in öppna dörrar att behandla den här. Min förhoppning är ändå att någon får lite hjälp i sina funderingar.

Problemet

Många filosofer och teologer har formulerat snarlika definitioner av Teodicéproblemet, eller “ondskans problem”. En av de tidigare är apologeten (“trosförsvararen”) Lactantius som på 300-talet gav denna definition:

“Antingen vill Gud utplåna det onda, men kan det inte. Eller så kan han det, men vill inte. Eller så varken kan eller vill han. Om han vill men inte kan är han maktlös, vilket går emot hans natur. Om han kan men inte vill är han ond, vilket också går emot hans natur. Om han varken vill eller kan är han både ond och svag och är alltså inte Gud. Men om han vill och kan, vilket är det enda som stämmer överens med vad han är, varifrån kommer då det onda och varför gör han inte slut på det?”

Lactantius formulering ställer frågan varifrån det onda kommer och varför Gud inte gör slut på det. Det är ett tydligt kristet perspektiv på frågeställningen. Andra formuleringar av problemet inkluderar slutsatsen att existensen av en allvetande, allsmäktig och god gud är logiskt omöjlig eftersom ondska förekommer. Oavsett vilken formulering man väljer så har vi ett moraliskt och logiskt problem.

Ett sätt att lösa problemet är att mena att något av Lactanius påståenden ovan inte är sant. Att Gud inte är allsmäktig är nog en ovanlig tro för en kristen. Jesus kunde ju till exempel säga i Missionsbefallningen att han fått “all makt i himlen och på jorden”. Att hävda att Gud inte är alltigenom god skulle vara ett alternativ, men det är svårt att få ihop med till exempel Psaltaren 145:17: “Rättfärdig är Herren i alla sina gärningar, kärleksfull i allt han gör”. En tredje utväg är att inget ont egentligen finns, men att vi uppfattar en del saker som onda utifrån att vi saknar Guds övergripande perspektiv. Jag anar ofta en antydan till en sådan syn när kristna människor talar om att allt som sker har en mening. Om allt som sker har ett fördolt gudomligt syfte och Gud är kärleksfull i allt han gör så måste det upplevt onda på något sätt vara gott och ondskan alltså en skimär. Men så lär inte Bibeln där det står om massor av tillfällen då människor gör det som är “ont i Herrens ögon”. Inte endast ont i människors ögon, alltså, utan ont i Herrens ögon.

Påståendena i problemformuleringen håller och frågan som ställs kvarstår alltså.

Djävulen

Bibeln talar om en fiende till Gud och det goda, en ond makt. Denna kallas bland annat djävulen, Satan och den Onde (versaliseringar enligt Bibel 2000). Det talas om att Kain som slog ihjäl sin bror “var den Ondes barn” (1 Joh 3:12), att djävulen ingav Judas att förråda Jesus (Joh 13:2) och att Satan håller människor bundna av sjukdom (Luk 13:16). En förklaring till ondskans existens är alltså att Gud inte ensam styr världen, utan att det även finns en ond kraft.

Detta räcker dock inte för att lösa det logiska problemet, för om Gud verkligen är allsmäktig så måste han kunna fördriva djävulen om han vill det som är gott. Att lägga ondskan på en personlig kraft gör ingen skillnad för dilemmat.

Fri vilja

Den lösning på ondskans problem som har starkast filosofiskt stöd presenteras redan i de första kapitlen av Bibeln. Det handlar om människans val, hennes frihet att välja det som är ont.

Den amerikanske filosofiprofessorn Alvin Plantinga strukturerar upp frivilje-argumentet genom att hävda att om det finns två i övrigt likvärdiga möjliga skapelser där den ena inkluderar varelser med fri vilja till moraliska val och den andra inte gör det, så är den förstnämnda en mer värdefull skapelse. Men om Gud ger varelser fri moralisk vilja så måste möjligheten finnas att göra onda val; därmed måste ondska finnas i en sådan värld.

I den godaste av möjliga världar måste det alltså finnas möjlighet att göra goda val. En förutsättning för att goda val skall kunna göras är att det finns reella onda alternativ. Därmed kräver en god skapelse möjligheten till ondska. Det finns de som hävdar att en allsmäktig Gud måste kunna kringgå sådana resonemang, men det är att förvänta sig en ologisk skapelse av Gud. Man kan inte förvänta sig att Guds allsmäktighet skall tillåta honom att skapa ett föremål så stort att han själv inte kan lyfta det. På samma sätt kan man inte förvänta sig att Gud skall kunna skapa människor med någorlunda fri vilja utan att tillåta dem möjligheten att välja något annat än det han bestämt.

Naturens ondska

Den fria viljan är som isolerat argument funktionellt för att förklara mänsklig ondska i en värld skapad av en god gud, men det är svårare att förklara lidande som till synes saknar mänsklig orsak. Det handlar till exempel om olyckor, naturkatastrofer och sjukdomar. En del sådant kan man förstås härleda till människors vanskötsel av skapelsen och orättvisa fördelning av världens resurser, men det räcker inte hela vägen.

Ondskan är ett gift som påverkar hela livssituationen (Ps 58:4). Redan i skapelseberättelsen klargörs det att det ultimata resultatet av ondska är död (1 Mos 2:17). Så länge människan bara gör goda val behövs, logiskt sett, ingen yttersta konsekvens av onda val. Men när onda val görs måste konsekvenserna av onda val bli möjliga. Detta sker i Bibelns syndafallsberättelse där det i domen över människan bland annat står: “förbannad skall marken vara för din skull” (1 Mos 3:17). Själva skapelsen är alltså drabbad av ondskan.

Sett i ljuset av argumentet om fri vilja kommer den tidigare tillbakavisade förklaringen utifrån djävulens existens i ett nytt läge. Bibelns beskrivningar av den onda makten, oavsett om man läser dem bokstavligt eller mer symboliskt, handlar om en ondska som är mer än en isolerad konsekvens av en specifik handling; den är en verksam kraft, en del av vår livssituation, och påverkar oss även på plan där vi inte ser direkta kopplingar till mänskliga felval. Djävulen, ondskan som uppträder i oss och kring oss, existerar trots Guds godhet, inte för att Gud inte har makt att förjaga den utan för att människor valt och väljer att låta den finnas.

Teodicéproblemet i en individualistisk demokratisk kultur

Det finns en paradox i att teodicéproblemet i det moderna, individualistiska och demokratiska samhället är ett starkt, ofta avgörande, skäl för människor att välja bort Gud. Individualismens och demokratins gemensamma idé är att människans egna val på ett avgörande sätt skall få påverka hennes livssituation. Det är intressant och möjligen förvånande att människor fostrade i en sådan kultur tycks särskilt benägna att ifrågasätta Guds existens just för att han tillåter människor att göra livsviktiga val och låter dessa få konsekvenser.