Den låsta dörrens välsignelse

En text jag skrev för några år sedan, men inte tror att jag delat med någon tidigare:

Jag behöver inte låsa toalettdörren, för det är ingen här.
Att bo ensam är skönt.
Ingen bryr sig om när jag stiger upp.
Ingen bryr sig om när jag skall äta.
Ingen bryr sig om vad jag äter.
Ingen väsnas.
Ingen låter.
Allt är tyst.
Jag låser toalettdörren. Då känns det som att det är någon här.

1 thought on “Den låsta dörrens välsignelse

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *