Det här var dumt, Jonathan

Fjärilen och korset påminner om uppståndelsehoppet

Jonathan, du har gjort mycket dumt i ditt alltför korta liv. Men det här var det dummaste av allt. Du har med varierande grad av övertygelse försökt flera gånger tidigare och jag har varit arg på dig varje gång. Och jag är faktiskt arg på dig nu med. För när människor som man tycker om gör dumma saker, trots att de vet bättre, och skadar sig själva och sin omgivning, så är det faktiskt läge att bli arg. Att ta sitt eget liv är bland det dummaste man kan göra.

Men jag kommer att sörja dig ändå. Kanske mer när upprördheten har lagt sig. För du var min vän.

Du tyckte nog i stunden att det här var enda utvägen. Ditt liv har under de sju år som vi har känt varandra varit tufft. Du har legat efter på så många områden och tvingats slå ur underläge när du kämpat för att komma ifatt. Det har handlat om ekonomi, utbildning, fysisk hälsa, psykisk hälsa, socialt umgänge och säkert mer. Ibland har det sett ut att gå åt rätt håll. Jag blev glad när du började på Glimåkra folkhögskola och igen när det var dags för Markaryds folkhögskola i höst. Jag hoppades att ekonomin skulle sluta dra ner dig i förtvivlan när vi löste alla dina lån härom året och jag jublade inombords när du var på väg att få en god man som skulle kunna hjälpa dig att bära bördan. Men omständigheter och ofta dåliga val från din sida har varje gång dragit dig tillbaka till ännu svårare sits. Och till sist gjorde du det ultimata dåliga valet.

Vilken tur att det inte är vår förmåga att reda ut saker i våra liv som ger oss värde. Vilken tur att vi kan vara älskade trots dåliga beslut. Och du, Jonathan, har varit och är älskad.

Du ville stå upp för det som är rätt och riktigt. Du ville påverka samhället i en riktning där de svagaste skall få det bättre. Du ville så mycket som är gott och mer än de flesta lät du viljan kanaliseras i politiskt engagemang och ideologisk debatt. Nu hoppas jag att den Gud som du trodde på tar emot dig med öppna armar och låter dig stiga in i en verklighet där allt är rätt och riktigt och där de sista skall vara de första.

Kyrkogården i Vankiva

17 thoughts on “Det här var dumt, Jonathan

  1. Så fruktansvärt tråkigt att det skulle sluta såhär, från en som Jonathan sökte bekräftelse från många gånger men aldrig fick den. Jag tror inte att det ändrat på något i slutändan, och det värsta man kan göra sig själv är att ta på sig skuld i en sådan här situation, men man känner sig ju inte helt 100% när en sån här grej händer.

    Jag är iaf glad att jag hann förklara mitt ställningstagande i den här situationen för dig innan det här hände, även om Jonathan aldrig fick höra det direkt från mig.

    Jag har själv en god vän som då och då har självdestruktiva tankar och det här är ju det absolut värsta som man kan tänka sig, och det var väl också ett skäl till att jag inte ville ”ta på mig” Jonathans ”börda”, så att säga.

  2. Jag var Jonathans lärare i Glimåkra och minns hur tacksam han var över er vänskap David. Du har nog ett hjärta av guld. Tack!

  3. Beklagar sorgen. Jag kände inte personen alls men utifrån din beskrivning har jag fått en bild av honom. Vad jag spontant tänker, är att han antagligen hade ett väldigt gott och stort hjärta. Många känslor i en och samma person och när vår värld ser ut som den gör, kan många inte hantera allt negativt som sker. Vi får acceptera varandras olikheter, även om det inte verkar logiskt alla gånger. Någon läser om mord i tidningen, suckar, dricker upp kaffet och går till sitt arbete. En annan person som läst om samma mord i tidningen, kan inte avsluta sin frukost och kan ha svårt att knyta skorna och gå till arbetet. Vi är så olika. Alla vi berörs säkert, men det verkar som om vissa inte har lämpliga graderingar på sina känslor. Det blir max-läge på allt. Om han var en sådan person, kan jag förstå hans dumma sorliga och tragsika agerande. Inte för att det tröstar säkert, men kanske förklarar. Kanske detta nu inte stämde in på honom, jag känner ju inte personen, men det var tankar som kom till mig. kram och ta hand om er, ni som sörjer nu! <3

  4. Vackert skrivet David! Även om jag inte håller med dig om att självmord skulle vara det sämsta valet, så förstår jag ju hur du tänker då ett självmord alltid känns som ett misslyckande för omgivningen. För mig är självmordet resetknappen man trycker på när allt slutat fungera och efter att ha vilat en tid i det vi kallar döden så blir själen mogen att börja om från början. Man kan se det som ett uppståndelsehopp, men formulerat på ett annat sätt. / Användare:Achird

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *