Treblinka i vackert sommargrönt

IMG_1054
17 000 stenar är resta på ett symboliskt gravfält. På flera finns namn på samhällen varifrån många förts till Treblinka för att dö.

 

Jag har besökt den plats utanför det lilla polska samhället Treblinka där helvetet under några år tog gestalt på jorden. Förintelselägret Treblinka II var kanske den mest koncentrerade mänskliga ondska som världen skådat. Dit fördes människor i tusental för att effektivt mördas.

Spåren av lägret sopades noggrant igen av nazisterna, så det finns inte mycket kvar att se. I stället har man uppfört symboliska minnesmärken för att minnas de cirka 900 000 människor som på 15 månader avrättades på platsen. Det är nästan två tusen människor om dagen i över ett år.

På vägen till Treblinka satt jag i bilen och lyssnade till Hédi Fried, överlevare från Auschwitz och Bergen-Belsen, som sommarpratat om sina upplevelser av koncentrationslägren. Hon kom till Auschwitz med tåg. Jag kom till Treblinka med bil. Landskapet utanför mina rutor var böljande vackert i sommargrönt. Polen är vackert. Treblinka ligger naturskönt i lite skog, som lika gärna kunde ha vuxit hemma i Sverige. Men där, plötsligt, stod djävulens duschrum. Duschrum utan vatten.

När Frodo, i Tolkiens saga om härskarringen, närmar sig ondskans högborg långt inne i hjärtat av Mordor stegras ondskan successivt. Frodos resa tar honom från den ena hemska platsen till den andra, men ju närmare Domedagsberget han kommer desto värre blir det. Strax utanför Treblinka kunde man gå i skogen och plocka svamp eller motionera hunden. I verkligheten finns ondskan mitt i det gröna.

Bland texter och bilder i Treblinka finns nästan inget om de enskilda personer som dödades, men en hel del om de officerare som drev lägret. Varför ligger fokus på dem? Varför en massa bilder på deras rekreationsområden i den del av området som inte användes för avrättningar? Jag tänker mig att det handlar om att visa att de var människor. Det var inte några själlösa monster som stod för mördandet, som i något TV-spel, utan människor av kött och blod. Människor som jag.

Att se de böljande kullarna med Hédis berättelse i högtalarna, att se de vackra träden i en skogsdunge bilda fond för minnesmärken över hundratusentals döda, rör om. Och jag känner skuld. Jag var inte där. Jag var inte ens född. Men kyrkans syndabekännelsers formuleringar växer sig starka: ”Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår och har del i världens bortvändhet från dig.” Inte bara jag som individ utan hela mänskligheten behöver friköpas från skuld. Det är gott att veta att priset är betalt, men i Treblinka blir det nästan svårt att tro.

 

Hédis sommarprat finns här.

3 thoughts on “Treblinka i vackert sommargrönt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *