Vänd blicken mot Nineveslätten

Nun-Jona

I senaste numret av EFS tidning Budbäraren har jag bidragit med följande ledare, skriven för drygt två veckor sedan:

”Betala skatt, försvinn härifrån, omvänd er till Islam eller dö!” Så har valet beskrivits för oss de senaste veckorna i massmedia och sociala medier, valet för de kristna i norra Irak, där Islamiska staten drar fram. Jag har läst här och där att eftersom skatten det handlar om är så hög att ingen har råd så finns i praktiken bara alternativet att fly och lämna allt.

Vi har läst om korsfästelser och om hur man har målat bokstaven nūn som i ”nasara”, nasaré, på hus där kristna bor. Vi har hört om folkmassor som har flytt från områden som har haft kristna kyrkor sedan 100-talet, och om hur den moské, tidigare kyrka, som markerade platsen för profeten Jonas grav har sprängts i luften.

Och vi har bett och demonstrerat. Och det måste vi fortsätta med. För när vi nästa gång faller på knä för att dela bröd och vin med Kristi kyrka i hela världen, så är det oro i altarringens andra halva, den där vi tänker oss att våra syskon sitter tillsammans med oss. På den halvan finns ju de som bokstavligen har lämnat allt för att fortsätta följa Jesus.

Det var först härom dagen som jag reflekterade över vad jag inte läst i någon rapport eller något upprop. Jag har läst på några ställen om bötesbeloppets orimlighet, men ingenstans om att kristna tvångskonverteras. De tvingas fly, men de har ju faktiskt också möjligheten att avsäga sig sin tro på Jesus. Även om många skriver om det som ett ultimatum är det dock ingen som skriver om det som en möjlighet. För ställs man som kristen i norra Irak inför valet att lämna tron eller att lämna allt och behålla tron, då lämnar man allt. På riktigt.

På 1970-talet räknar man med att fem till sex procent av Iraks befolkning var kristna. I dag är andelen med stor sannolikhet under en procent, sedan de flesta kristna valt att fly. Och risken är uppenbar att gamla kristna boplatser nu helt överges. Mitt i detta finns ändå hopp. För mitt i förföljelsen, mitt i konflikten mellan religioner, stiger hederliga irakiska muslimer fram och protesterar med orden ”Jag är kristen”. De identifierar sig med sina förföljda grannar och arbetskamrater och blir på det viset förebilder för oss. De agerar som varje människa och definitivt varje kristen borde reagera när vi ser att människor utsätts för förföljelse. Tänk om det profetiska tilltalet i deras ord har fler dimensioner än så.

Början till omvändelse i Nineve på Jona tid uttrycks med Guds ord: ”Jag har fått ögonen på ondskan där”. Låt oss fortsätta att be Gud att på nytt vända blicken mot Nineveslätten.

 

6 thoughts on “Vänd blicken mot Nineveslätten

  1. Ja bra skrivet. Särskilt uppskattade jag att du tog med det faktum att det finns många muslimer även ledande sådana som tar starkt avstånd från terrorn och solidariserar sig med kristna och andra förföljda. När jag ville nämna liknande fakta i en artikel från revolutionen i Egypten 2011 så var tidningen Dagen inte intresserad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *