Varför skapades vi?

Skapelsen av Adam i Sixtinska kapellet av  Michelangelo Buonarroti.En av de frågor vi fick in på enkäter vid uppstarten av årets konfirmandläger lyder som rubriken: ”Varför skapades vi?” Konfirmanderna har förhoppningsvis fått någon form av svar på de flesta av sina enkätfrågor, inklusive denna, men jag ger mig ändå på att besvara några här med.
Jag börjar med en beskrivning av himmelen och helvetet som jag inte vet varifrån den kommer, men den version jag citerar är hämtad från Alvastra klosters webbplats:
Det var en man som drömde att han kom till helvetet. Där var ett stort middagsbord uppdukat med de härligaste rätter. De fördömda kom in och satte sig till bords men kunde inte njuta av all den goda maten, för gafflar, knivar och skedar var längre än längden på deras armar. Så de måste lämna bordet hungriga. Sen kom han till himlen. Där fanns samma bord uppdukat med samma bestick, men där gick man mätt från bordet för gästerna matade varandra!
Gud är till sin natur gemenskap. Han är i sig själv samtidigt en och tre, den ursprungliga gemenskapen. När Första Mosebok talar om skapelsen används det hebreiska gudsnamnet ”Elohim” om Gud, ett namn som till sin grammatiska form är plural. När Gud skapar människan säger han i 1 Mos 1:26 ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss”. Jag tror att Gud skapade oss till gemenskap, till att älska och bli älskade.
Motsatsen till Gud är därmed självgodhet och egoism, tanken att var och en klarar sig bäst på egen hand. Det är grunden till allt vad synd är. Det är att vända sig bort från det vi skapades till och bort från den vi skapades av.

16 thoughts on “Varför skapades vi?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *