Nyligen hemkommen från medarbetardagar i London tillsammans med andra EFS-anställda i Sydsverige är det dags att börja kommentera en del av upplevelserna lite. Jag börjar i den lättsamma änden med en iakttagelse från resans första dag. I fördomarnas förenklade värld så är det ju några saker England är särskilt känt för, såsom fotboll, pubar, monarki och regn. Det är också några saker de påstås lida underskott på, såsom matkultur och vackra kvinnor. Min iakttagelse anknyter till det sistnämnda.

Nyanlända till London tvingades vi, eftersom flyget försenats av taskigt väder i Köpenhamn, att åka raka vägen till vårt första möte där vi träffade representanter för Holy Trinity Brompton Church (där Alpha-kurserna har sitt ursprung). Vi togs emot av en ung dam som inledde mötet med oss, och jag tänkte på den kända fördomen om engelska kvinnor. Vår värdinna såg mycket bra ut, och jag sorterade om lite i mitt huvud. Sedan började hon prata – på amerikanska. Hon var inte alls från England.

När vi lämnat HTB och stod på tunnelbanan i riktning mot vårt boende, lade jag för andra gången denna dag märke till några tjejer som utseendemässigt utmärkte sig en aning i positiv riktning från omgivningen. Snart hörde jag dem prata med varandra – på norska.

Slutsatsen av de första timmarna i London blir således att fördomar är bra att ha, de ger en tillförlitlig karta av verkligheten.

(Bilden är en hopslagning av två källbilder: Flag – Great Britain och Mudflap girl. På respektive bildsida anges upphovsman och licens för användning. Licenserna gäller sålunda även för min sammanslagning.)