Ett i och för sig gammalt inlägg av bloggaren Blebb om ”Att tro på Gud” inspirerade mig att dela hur jag själv ibland, bland annat i några predikningar de senaste månaderna, definierar detta.
Den första nivån av gudstro handlar om att tro på Guds existens. Det är denna aspekt av tron som oftast bemöts av dem som saknar gudstro och som jag hanterar i mitt senaste blogginlägg, ”Gud, storsjöodjur och spaghettimonster”.
Nästa nivå handlar om att tro på det Gud säger, vilket jag som kristen vill sammankoppla med det som står i Bibeln och som förmedlas av kyrkan. Denna nivå handlar om att till exempel tro på att Gud älskar människor, att han vill att vi gör gott mot varandra och att han hör våra böner. Den här aspekten av tro kan lite förenklat jämföras med hur jag kan tro på en lärare eller nyhetsuppläsare.
Den tredje nivån av gudstro handlar om tilltro, att sätta sin tilltro till Gud och att helt förlita sig på honom. För att fortsätta jämförelsen med yrkesroller så handlar det här mer om tron på en läkare än om tron på en nyhetsuppläsare. Men min tro på Gud är naturligtvis av en annan dignitet än min tro på någon läkare.
För den andra nivån är den första en förutsättning, och för den tredje båda de två första. Men när jag säger att jag tror på Gud så är det i första hand den tredje nivån jag avser. Jag tror också att det när det talas om tro i Bibeln nästan uteslutande är kring denna nivå det rör sig. När Jesus talar om att den som har tro stor som ett senapskorn kan förflytta berg (Matt 17:20) så handlar det inte om att intellektuellt tro att Gud finns (nivå 1) eller att starkt tro att Gud kan förflytta berg (nivå 2) utan om att helt lägga bekymren i Guds händer (nivå 3).
(Helt vid sidan av ämnet kan jag inte låta bli att fundera på om bloggaren Blebb bor bortom bergen, beskedligt betraktande bagare Bengtssons bruna brända bullar.)