Nedanstående är en artikel insänd till EFS distriktstidning Livsluft. Den utgör andra delen i en apologetisk serie. Längden är därmed lite längre än vanligt, men läs ändå om du vill och orkar.

Gud, storsjöodjur och spaghettimonster

”Om du tror på Gud kanske du tror på Jultomten, Storsjöodjuret och Näcken också?” Så kan det låta när man som kristen möter en skeptiker. Om jag kan tro på en varelse som jag inte har sett kan jag ju lika gärna tro på andra också lyder det till synes logiska resonemanget. Men logiken brister.

Det går inte att bevisa att Gud inte finns

Det är naturligt att det oftast är lättare att bevisa än att motbevisa existens. För att påvisa att det finns en nål i höstacken behöver man bara leta tills man hittar nålen medan man för att bevisa motsatsen måste söka igenom hela stacken mycket noggrant. Det argumentet används ibland för att säga att det inte är bevisat att till exempel odjuren i Storsjön och Loch Ness inte existerar. När kristna använder samma argument kan det ju för skeptikern ligga nära till hands att dra parallellerna från artikelns inledning. Skillnaden är förstås att de nämnda sjöarna trots allt utgör en ganska begränsad volym, medan Gud har hela universum (och faktiskt mer därtill) som verksamhetsområde.

Jämförelsen med höstacken är dock ett förhållandevis svagt argument emot möjligheten att bevisa Guds icke-existens. Argumentet bygger nämligen på den felaktiga föreställningen att vi, om eller när vi verkligen kan leta överallt, vetenskapligt kan bevisa Guds existens eller ickeexistens. Dessutom borde vi inte ens behöva leta i hela universum eftersom jorden enligt såväl kristendom som judendom och islam är en central plats i Guds handlande; om han finns bör han gå att finna här och om han efter tillräckligt intensivt vetenskapligt sökande inte går att finna här bör han, om vi utgår från att höstacksjämförelsen är tillämplig, inte existera.

Det går inte att bevisa att Gud finns

Trots bristen i argumentationen ovan går det att hävda att det är omöjligt att bevisa att Gud inte finns, trots att alltfler påstår att vetenskapen har lyckats med detta. Det är nämligen så att det knappast går att ens hypotetiskt bevisa att Gud finns och ett påstående (”Gud finns”) som inte kan bevisas även om det är sant kan inte heller motbevisas om det inte är sant. Om det är så att Gud per definition, utifrån vem han är, är omöjlig att vetenskapligt påvisa så är det ett felslut att hävda att han inte finns när man misslyckas med detta påvisande.

Att Guds existens inte kan bevisas beror på brister i våra mätmetoder. Med en linjal kan vi mäta längden på något, men Gud har inte någon längd. Med en våg kan vi mäta vikten av något, men Gud har ingen vikt. Med kamera kan vi beskriva utseendet av något, men Gud har inget utseende. För vilken mätmetod, enkel eller avancerad, vi än kan tänka oss är Gud omätbar eftersom han inte är begränsad av de mätbara egenskaperna. Gud är, såsom han beskrivs av de stora monoteistiska religionerna, skaparen av allt. Han styr naturlagarna snarare än att styras av dem. Han kan därmed låta saker ske som vore naturligt osannolika eller till och med omöjliga – det som i Bibeln och i kristen erfarenhet beskrivs som under. Resonemanget här visar att om vi skall lyckas med att vetenskapligt bevisa Guds existens måste vi påvisa att Gud är mätbar och sålunda inte är oändlig och allsmäktig. Han är då inte Gud och vi har en paradox.

Vi kan dock, åtminstone teoretiskt, mäta en del av spåren som Gud lämnar efter sig. Om Mose hade haft en kamera hade han nog kunnat fotografera eldpelaren som ledde folket genom öknen och de kristna vittnesbörden om förvånade läkare som konstaterat att kroniskt sjuka, ibland till och med dödssjuka, blivit friska är många. Men inget av detta bevisar Guds existens. Det visar bara att något skett som vi inte kan förklara vetenskapligt. Vi kan inte vetenskapligt veta om det beror på bristande metod och kunskap eller på att fenomenen inte går att förklara utan att räkna in Gud.

Spaghettimonstrets utmaning

För den materialistiske religionsskeptikern som menar att allt som finns kan mätas (förutsatt att man har tillgång till rätt kunskap, metod och verktyg) är det naturligtvis frustrerande att möta ovanstående argumentation. Om den vetenskapliga metoden är den enda vägen till verklig sanning och denna inte är tillämpbar i fråga om Gud så uppstår problem. Det kan leda till att man i stället framhåller det som oförnuftigt att tro på det obevisbara.

Det flygande spaghettimonstret är huvudfiguren i en satirisk religion skapad av amerikanen Bobby Henderson 2005. Religionen har ytligt sett stora likheter med kristendomen, men syftet med den är att den skall vara ett uppenbart falsarium. Samtidigt skall den i sin beskrivning vara tillräckligt lik de monoteistiska religionerna för att man skall kunna hävda att den är lika trovärdig som dessa, eller omvänt att dessa är lika trovärdiga som något som uppenbart är falskt. Ursprungligen är den skapad för att bemöta kreationism (skapelsetro), men används inte sällan även i diskussioner om Guds existens. Spaghettimonstret påstås vara ett osynligt flygande väsen som skapade hela universum. I princip kan man föra samma bevisargumentation om denna varelse som jag har fört om Gud ovan och skeptikern menar sig då kunna hävda att det är lika förnuftigt att tro på Gud som på det flygande spaghettimonstret.

Gud besegrar spaghettimonstret genom mänsklig erfarenhet

Spaghettimonstret har dock en avgörande svaghet i jämförelse med Gud. Vi vet nämligen att det är påhittat och att diskussionen om dess möjliga existens endast är en filosofisk lek. Skälet till att människor tror på Gud är inte att det är omöjligt att motbevisa hans existens eller att det därmed inte per automatik är ologiskt att tro på honom. Människor tror på Gud på grund av erfarenheter. Det kan vara egna upplevelser eller andras som vi valt att tro på, personer vi träffat eller personer vi läst om. Det finns alltså miljontals människor världen över som menar sig ha erfarit Gud och det är därför det över huvud taget är relevant att ställa sig frågan om det är rimligt att tro på honom. Motsvarande situation finns inte för spaghettimonstret, och för övrigt knappast för jultomten heller även om ett och annat barn i det fallet skulle tycka annorlunda.

Den troende vet naturligtvis att tron bygger på just tro och förhoppningsvis också att denna tro kan försvaras rationellt, även om dess innehåll inte kan bevisas. Men det är alltså också så att Guds existens inte ens teoretiskt kan motbevisas, så även ateisten bygger sitt ställningstagande på tro – tron att det hon inte fått bevisat inte heller finns.