Vid röjning av mitt källarförråd har jag hittat en del gamla papper som jag inte visste om att jag hade, såsom gratulationskort från mitt dop och gamla terminsbetyg från högstadiet. I samma låda låg också min kyrkogångsbok inför konfirmationen, ”Nya kyrkogångsboken” av Ma och Petter Oftedal. Varje gudstjänstbesök redovisades på en sida med kryssrutor där man skulle ange vad som funnits med i gudstjänsten, två fördjupningsfrågor och en rad för signatur av präst eller annan anställd. Jag noterar att jag mest brytt mig om kryssen och endast i undantagsfall svarat på fördjupningsfrågorna. Signaturer har jag inga alls. Jag minns att jag blev lite förnärmad när konfaläraren Hasse Lindwert förebrådde mig för detta; det står faktiskt inte i boken att det skall vara någons signatur på raden, det står bara ”Prästens, kyrkvärdens eller kyrkvaktarens namn:”. Att personen i fråga själv skulle skriva dit sitt namn framgår inte, så jag har själv skrivit dit prästernas namn eller oftast lämnat raden tom. De två namn som förekommer är Erik Malm och Bo Giertz.

En av de fördjupningsfrågor jag inte besvarat lyder: ”Hade du tråkigt under gudstjänsten? Varför det, tror du?” Eftersom jag själv inte vid något enda gudstjänstbesök kryssat i rutan ”tråkighet” svarade jag inte på frågan. Nu kan jag tycka att den är trist ställd, varför utgå från att gudstjänsten är tråkig? (Förvisso är väldigt många gudstjänster tråkiga, särskilt för tonåringar, men ändå.)

En fråga jag däremot besvarade var ”Hurdan sång vill du ha i kyrkan?” Mitt svar var ”Ingen alls”. Någon (ledare?) har markerat med ”!!?” och förstod nog inte att jag som barn alltid tyckte att all sång och musik i gudstjänsterna var onödig utfyllnad, det var ju berättelserna och predikan jag ville höra. Så ska inte ett barn eller en tonåring tycka, men jag gjorde det. Jag tyckte alls inte om ordningen att söndagsskolan var under predikan, den kunde ju ha varit under allt det myckna sjungandet i stället.

En annan fråga har med kollekten att göra: ”Hur mycket tycker du man ska ge ungefär?” Mitt svar, som jag skulle ha kunnat ge ordagrant likadant i dag, löd: ”Luk 21:1–4”.