Dagens tema i kyrkoåret är ”den kämpande tron”. I min förmiddagspredikan i Västerkyrkan funderade jag över om temat handlar om att det är en kamp att hålla fast vid sin tro, eller om att tron ger kampglöd i livets prövningar. Kanske kan man tänka åt båda hållen; det gjorde jag i dag.

Som kristen kan man kämpa med sin tro utifrån många perspektiv. Till exempel kan det handla om:

• En intellektuell kamp. Är det rimligt att tro på en Gud som delar på hav för sitt folk och som har skapat hela världen? Trots all kunskap vi har? Går det ihop?
• En emotionell kamp. Kan jag tro på Gud när han låter mig drabbas av sorg eller andra motgångar?
• En principiell kamp. Kan jag, med mitt rättspatos, acceptera en tro på att tron är grunden för frälsning, när människor i olika delar av världen har så olika förutsättningar att komma till tro på Kristus?
• En etisk kamp. Om Gud är god, varför görs så mycket ont i hans namn?
• En existentiell kamp. Även om jag tror på Gud och på vad som sägs och skrivs om honom, varför skulle han bry sig om mig? Jag är inte värdig en plats i hans rike. Förmodligen känner jag till förlåtelsen och att nåden gäller alla. Men gäller den verkligen mig?
• En praktisk vardagskamp. Jag vill gärna leva som troende, som kristen. Därmed tänker jag att bön och bibelläsning bör vara en del av min vardag; hur kan jag annars säga att jag har en relation till Gud? Men det är inte alltid roligt att läsa Bibeln och ofta finns det ett motstånd när jag skall be. Tron blir en kamp och alltför ofta räcker jag inte till. (Och kampen glider in i den existentiella: är jag då värd att kallas kristen?)

Kampen är en del av livet och trons kampsituationer ingår i det kristna livets förutsättningar. Vi får lov att vara ärliga inför Gud med vad som är svårt för oss. Men tron är inte i första hand en teoretisk tankemodell eller en kunskap. Intellektuell kunskap utvecklas och utökas när vi ständigt ifrågasätter gammal kunskap.

Tron är däremot en relation. En relation kan stärkas av att man genomlever prövningar tillsammans, men vägen till att stärka en relation är inte i första hand att söka ifrågasättanden. Ytterst får vi lov att vila i Guds hand och lita på att han har koll, också när vi inte har det. När vi vilar i tron fyller han oss med kraft, så att den kämpande tron kan vara det som bär oss när livet visar upp sina baksidor.