På fel plats vid fel tid.

Nedanstående är en artikel insänd till EFS distriktstidning Livsluft. Den utgör fjärde delen i en apologetisk serie. Längden är därmed lite längre än vanligt, men läs ändå om du vill och orkar.

Abrahams resa till Kanaan. Målning från 1850 av József Molnár.På fel plats vid fel tid

Tänk om berättelserna i Gamla Testamentet är falska. Tänk om Gud aldrig lovat Abraham något och om Mose aldrig mötte Gud i busken i öknen. Tänk om Daniel aldrig dömdes till döden och om Nehemja aldrig byggde murarna runt Jerusalem. Då skulle klangbottnen för Nya Testamentet och Guds frälsningsverk falla. Då skulle hela den kristna tron, åtminstone i någorlunda biblicistisk utformning, inte vara något värd. Om en människa som söks av Gud har blivit övertygad om att berättelserna är påhitt kan denne enkelt peka på Bibeln och hävda: “Se där, den är falsk!”. Sedan finns inte längre skäl att fundera vidare kring Gud.

Därför finns det ett intresse hos såväl motvilligt sökta som hos Guds fiender att finna luckor i den bibliska historien. Ett verktyg för att slå hål på den bibliska historien är anakronismer, det vill säga att något i en berättelse är placerat i ett historiskt sammanhang där detta “något” bevisligen inte existerat. Några sådana påstådda anakronismer skall vi granska lite närmare.

Abrahams kameler och tält

Det står på många ställen i första Moseboken om att Abraham hade kameler. Till exempel hade Abrahams tjänare med sig tio kameler när han skulle söka efter en hustru åt Isak (1 Mos 24:10). I mitten av 1970-talet kom kamelerna att ifrågasättas när teologerna Thomas L. Thompson och John van Seters hävdade att kameler inte tämjdes förrän under första årtusendet före kristus, cirka tusen år efter Abrahams tänkta livstid. Påståendet motiverades med att arkeologin inte kunde ge stöd åt äldre kamelbruk. Den här påstådda anakronismen kan man fortfarande stöta på i diskussioner om Bibelns tillförlitlighet. Argumentet hade dock redan från början en inneboende svaghet däri att det är ett argument utifrån tystnad, det vill säga man påstår att något inte förekom för att man inte hittat bevis på det. För att ett sådant argument skall vara starkt måste man förutsätta att allt bruk och alla sedvänjor lämnat spår som modern arkeologi lyckats finna. Så är det naturligtvis inte; kameler kan mycket väl ha domesticerats långt innan våra äldsta spår antyder.

Nu behöver vi dock inte nöja oss med att påvisa att argumentet är svagt, för det har numera fallit. Den som slår upp kameler i ett modernt uppslagsverk kommer att kunna läsa att djuret troligen använts som tamboskap sedan före år 2 500 f.Kr. Numera har man nämligen hittat flera gamla inskriptioner av personer som leder kameler.

Thompson och van Seters menade också att nomadtält av den typ som Abraham tycks ha haft inte blev vanliga förrän under första årtusendet f.Kr. Även detta argument har fallit sedan Donald J. Wiseman, professor i Assyriologi vid Londons universitet, visat att det finns minst 30 bevarade utombibliska referenser till tält under andra årtusendet f.Kr., faktiskt fler än från första årtusendet.

Ur i Kaldéen

I Första Moseboken beskrivs att Abraham stammar från Ur i Kaldéen. Den vanliga historievetenskapliga synen på kaldéerna är dock att de inte dök upp förrän på 1100-talet f.Kr., det vill säga långt efter Abrahams levnad.  Även här handlar det om argument från tystnad; eftersom kaldéerna inte tycks vara omnämnda tidigare så fanns de nog inte som folk. Det finns forskare som har försökt visa att det hebreiska ord som i våra biblar återges med “Kaldéen” kan vara en förskjutningsform från andra begrepp som var relevanta på Abrahams tid. Kanske är det så. Kanske är det så att bestämningen “i Kaldéen” lades till som ett förtydligande av senare redigerare, vid en tid då flera Ur var kända. Eller kanske kommer vi så småningom att stöta på spår av ett äldre Kaldéen; argument från tystnad är ju som sagt inte så starka.

Ramses före Ramses

I Första Mosebok 47:11 kan vi läsa om hur Jakob och hans söner bosatte sig på en plats som hette Ramses. Men är inte en plats som heter Ramses rimligen uppkallad efter faraon Ramses, som levde långt efter Jakob? I så fall har vi här ännu en anakronism. Kan den då stjälpa patriarkberättelserna?

Det finns minst två relativt enkla lösningar på Ramsesanakronismen. Dels kan man tänka sig att den som skrev ner berättelserna i den form vi har kvar dem, om det var Mose eller någon senare redaktör, kan ha valt att använda det senare kända namnet på den plats som avsågs, även om platsen vid tiden då händelsen utspelade sig hade ett annat namn. En annan möjlighet, som inte är orimlig, är att det fanns platser som hette Ramses, “gjord av Ra”, långt innan någon Farao fick samma namn. Platsen behöver inte vara tillägnad en farao utan kan vara tillägnad solguden Ra själv.

Präster före sin tid

I Andra Mosebok 19 står det om hur Gud visar sig för Mose på berget Sinai. Gud säger då åt Mose att varna folket så att de inte kommer för nära, inte ens prästerna (v. 22, 24). Problemet är att Israels prästämbete instiftas först senare, i kapitel 28. Det ser ut som en intern anakronism i själva bibeltexten.

Men Bibeln talar långt tidigare om präster: Melkisedek i 1 Mos 14:18, prästen i On som var svärfar till Josef enligt till exempel 1 Mos 41:45 samt Moses svärfar Jetro som nämns bland annat i 2 Mos 3:1. Dessa var inte präster enligt det Sinaitiska förbundet, men de betecknades som präster och verkade i viss närhet till de stora gammaltestamentliga gestalterna utan att det beskrivs som något underligt. Att därmed tänka sig att det bland de flyende israeliterna fanns personer som hade någon form av prästroll även före Sinai är inte långsökt.

Skriften håller

Det finns många påstådda anakronismer som påminner om de ovan redovisade. De tenderar att bygga på ett par grundantaganden:

1. Det som står i Bibeln är inte sant, så om det står om folkslag, husdjur eller platser där så har det intet historiskt värde alls.

2. Det som vi inte har hittat utombiblisk information om har heller aldrig hänt: om vi inte har hittat bilder av kameler från en viss epok så hade man inte kameler då och om vi inte har hittat spår efter en 4 000 år gammal bosättning så har den inte funnits.

Dessa antaganden kan man ju välja att anta, men det finns egentligen inga självklara rationella skäl att göra det. I stället kan man, utifrån sin tro, välja att tro att Gud har funnits med i författandet av Bibeln och att de som traderade och så småningom skrev ner berättelserna bättre visste vilka djur de red på och mellan vilka orter än vad vi vet i dag.

41 thoughts on “På fel plats vid fel tid.

Kommentarer inaktiverade.